Kan extra fibrer hjälpa vid trög mage?

Att äta extra fibrer är ett tips man ofta får om man har problem med magen. Att fibrer är bra för tarmen stämmer till viss del. En del fibrer kan fungera som näring åt de goda bakterierna i tarmen, men tillsätter vi för mycket fibrer i maten ger vi även näring åt de "onda" bakterierna. Det stora problemet idag är dock inte att vi äter för lite fibrer som reklamer på tv vill påstå, vi äter för mycket fibrer! 

Havre och fullkornsprodukter är ofta något som pekas ut som bra mat för tarmen på grund av sin höga fiberhalt. Men havre, fullkorn och andra spannmål innehåller även ämnen som irriterar och skadar tarmen. Här är några av dem:

Lectiner - Växtproteiner som kroppen inte kan bryta ner. Man kan säga att det är växtens försvar för att den inte vill bli uppäten.

Fytinsyra - Ett ämne som binder näringsämnena till växten och gör att vi inte kan tillgodogöra oss dem fullt ut.

Omega6 - En vegetabilisk olja som driver igång inflammationer i kroppen.

Socker - Kanske inte det första man tänker på att fullkornsprodukter innehåller men faktum är att fibrer är kedjor av glukos, så kallade polysackarider. Med andra ord är fibrer=socker.

Alla dessa är stora bovar till inflammation i kroppen och tarmen och kan leda till besvär som IBS, Crohns och läckande tarm.

Vi människor saknar enzymer för att bryta ner fibrer. Då vi inte kan bryta ner fibrerna jäser de istället av bakterierna i tarmen vilket gör att vi blir gasiga i magen. Förutom att vi blir gasiga har det även visat sig att risken för cancer i grovtarmen är som störst där jäsningen är som störst.
Av dessa anledningar skulle jag inte rekommendera extra fibrer i form av havre och fullkornsprodukter till någon som har problem med tarmen! Fibrerna gör då mer skada än nytta. Den del fibrer vi behöver täcks upp av frukt, grönsaker, nötter och frön. 
Något jag istället skulle vilja rekommendera till dig som har problem med tarmen är att ta tillskott av kokosolja och psylliumfrön eftersom dessa smörjer tarmen och underlättar näringsupptag.